Din guide till SHL - Säsongen 2025/2026
Levande spel
Nedan hittar du min ranking och analys av alla SHL-lag inför säsongen 2025/2026 – från guldfavoriter till bottentippade. Vi börjar i toppen.
Vilka är favoriter till att vinna SM-guldet?
De tre lag som sticker ut lite mer än övriga är Brynäs, Frölunda och Färjestad enligt oddset.
Brynäs som vann grundserien ser möjligtvis ännu starkare ut i år med förstärkningen av Nicklas Bäckström. Men Luleå som är regerande mästare ska inte glömmas bort!
Vilka vann SM-guldet förra säsongen?
Förra säsongen vann Luleå över grundserievinnarna, Brynäs, i finalserien med 4–2 i matcher. Brynäs stod för ett fantastiskt spel i grundserien efter att ha varit nykomlingar, men i finalen räckte det inte riktigt hela vägen.
Vart ser jag SHL?
För närvarande är det TV4 Play som har rättigheterna till svensk hockey. Samtliga matcher från SHL säsongen 2025/2026 streamas exklusivt på TV4 Play. Det kommer även förekomma matcher linjärt på TV4:s sportkanaler.
1. Brynäs
Det som verkligen sticker ut hos Brynäs just nu är lagets offensiva kraft. De kan rulla fyra kedjor utan att tappa i hotbild. Jakob Silfverberg och Johan Larsson får nu en mer naturlig kedjekamrat i Axel Jonsson Fjällby, vilket kan frigöra bådas spel. Kieffer Bellows tillför både skottvolym och tyngd, och bakom dem finns en mix av rutin – med spelare som Anton Rödin och Greg Scott – samt energispelare som kan driva återerövringsspelet. Nicklas Bäckström förändrar framför allt powerplay. Tempot, passningsvinklarna och förstapassen får en ny dimension. Även om hans påverkan i spel fem mot fem troligen blir mer balanserad, ger han offensiven en struktur som kan vinna matchbilder många kvällar.
På backsidan är läget mer blandat. Att tappa toppbackarna D’Astous och Söderström innebär att den absoluta spetsen försvinner, och Simon Bertilssons långtidsskada gör hierarkin tunnare. Men samtidigt har man breddat med flera intressanta namn. Kinnvall har fina handleder, Djoos är stabil när han är hel, och till det adderas tunga namn som Robert Hägg, Michal Kempný och Mattias Norlinder. Hägg behöver anpassa sig till SHL igen efter sina år i Nordamerika, Kempný står för trygghet, och Norlinder är ett oskrivet kort – skicklig med puck, men måste vässa det defensiva för att bli en tillgång över hela banan.
Målvaktssidan blir avgörande för hur högt Brynäs kan nå. Förra säsongen bar Ludvig Persson laget – nu är det Colin Delia som ska vara tillräckligt stabil för att ge en högre lägstanivå än Källgren gjorde före sin skada. Damian Clara kommer in med revanschlust efter en tung säsong och behöver vara ett pålitligt alternativ så att Delia inte blir överbelastad. Det handlar inte om att stjäla matcher – det räcker med att rädda det man ska, eftersom utespelarna genererar tillräckligt med chanser framåt.
Om bitarna faller på plats har Brynäs en forwardsuppsättning i SHL:s absoluta toppskikt, en backsida med stor uppsida – och en realistisk chans att stanna kvar i toppen även under sitt andra år tillbaka i högsta serien. Vinner de guldet? Ja, jag tror det!
2. Frölunda
Det som verkligen sticker ut hos Frölunda just nu är hur lite de har behövt förändra i ett redan fungerande lagbygge. Kärnan är intakt, rollerna tydliga och ledarskapet på isen redan etablerat. Att så många nyckelspelare går in i ytterligare en säsong tillsammans skapar ett flyt och ett tempo i spelet fem mot fem som många andra lag behöver månader för att hitta. Kontinuiteten förstärks snarare än bryts när Robert Ohlsson kliver in som ny tränare – med ett fyraårskontrakt och ett uttalat fokus på att utveckla det som redan fungerar snarare än att bygga om.
Framåt är känslan 'samma – men lite mer'. Frölunda har förstärkt smart utan att störa den befintliga hierarkin. Jere Innala är tillbaka från Nordamerika och tillför direkt spets och variation i de främre kedjorna. Max Lindholm och återvändaren Theodor Niederbach ger bredd och flexibilitet längre ner i laget. Tillsammans med etablerade namn som Arttu Ruotsalainen, Jacob Peterson, Linus Weissbach, Filip Cederqvist och förstås Friberg och Lasu har Frölunda fyra kedjor som alla kan hota. Det syntes redan i CHL-premiären, där Lindholm presenterade sig med mål och Frölunda vann komfortabelt med hållen nolla – ett tidigt tecken på att bitarna passar ihop.
Framåt är känslan 'samma – men lite mer'
Backsidan har en tydlig balans. Henrik Tömmernes fortsätter driva powerplay med sitt passningsspel och sin förmåga att sätta fart på hela laget. Christian Folin och Tom Nilsson står för tyngd och trygghet i boxplay, medan Linus Högberg och Isac Heens bidrar med pucktransport och spelvändningar. Dominik Egli, inne på sitt andra kontraktsår, är precis den offensiva högerfattade back Frölunda behöver – någon som kan ändra matchbilden med ett aktivt spel från blå.
Målvaktssidan är en annan trygg hörnsten. Lasse Johansson är kvar på kontrakt till 2027 och har länge varit en av SHL:s mest pålitliga målvakter. Tobias Normann finns bakom och visade i CHL-premiären – med nolla direkt – att han både kan avlasta och vinna matcher. I kulissen finns också Hugo Laring på utvecklingskontrakt, vilket ger en framtidslösning. De få förändringar som faktiskt skett har gjorts med precision. Ut har bland andra Linus Nässén, Mikael Ruohomaa, Albin Sundin och NHL-flyktade David Edström gått. In har Innala, Lindholm och Niederbach kommit – vilket innebär fler rätt typer av minuter snarare än bara fler namn. Lägg till att Frölunda i våras tog sig till semifinal mot blivande mästaren Luleå – ett bevis på att grunden håller även när det bränner till – så framstår sommaren mer som en finjustering än en ombyggnation. Guldvittring? Helt klart!
3. Färjestad
Färjestad kliver in i säsongen med ett lagbygge som på pappret ser ut att vara noggrant ihopsatt för att täcka alla behov. Sportchefen Rickard Wallin har täppt till de svagheter som fanns i fjol och fyllt på med spets i samtliga lagdelar. Offensivt är Oskar Steen, Marian Studenic och Viktor Lodin kvar – tre av SHL:s mest produktiva spelare – och nu får de sällskap av Radim Zohorna och Luke Philp, som båda bidrar med tyngd och offensiv kraft. Det ger Färjestad tre kedjor som alla kan producera. Samtidigt står veteranerna Linus Johansson och Per Åslund för ledarskap och trygghet. Den stora utmaningen blir att hålla disciplinen – ifjol kostade onödiga utvisningar och avstängningar laget dyrt.
Backsidan har fått ett rejält lyft. Gabriel Carlsson och Filip Roos är två prestigevärvningar som omedelbart höjer nivån och bildar en stark toppkvartett tillsammans med Magnus Nygren och Adam Ollas Mattsson. Axel Bergkvist väntas ta ytterligare ett steg och bidra mer offensivt, medan unga spelare som Albert Wikman och Noel Fransén kan få chansen när laget spelar med sju backar. Jämfört med fjolåret är backsidan nu mer komplett – med en bra mix av storlek, defensiv säkerhet och spelskicklighet.
Förra säsongens stora svaghet var målvaktsspelet, och där har man agerat kraftfullt. Emil Larmi är en logisk och viktig värvning. Trots en svag säsong i Växjö är han fortfarande en av SHL:s mest rutinerade vinnarmålvakter och en spelare som ofta kliver fram när det gäller som mest. Melker Thelin får chansen som backup – ett oprövat men talangfullt kort. Det finns en viss risk här, men planen är att Larmi tar ett tydligt förstaspadeansvar och står omkring 40 matcher, vilket skulle ge trygghet längst bak.
Pressen på laget är dock enorm. Tre raka kvartsfinaluttåg räknas som ett misslyckande för en klubb av Färjestads dignitet. I praktiken kommer laget att bedömas utifrån vad de presterar i slutspelet. På förhand ser truppen starkare och mer balanserad ut än förra året – och potentialen finns helt klart för ett nytt SM-guld. Frågan är om man lyckas leverera när det verkligen gäller.
4. Luleå
Det som gör Luleå till en guldkandidat även denna säsong bygger på tre starka grundpelare: ett vasst målvaktspar, en backsida som blivit ännu bättre – och en offensiv som kombinerar spets, bredd och karaktär.
Mellan stolparna har Matteus Ward vuxit ut till en av SHL:s bästa målvakter. Han var en nyckelfigur i fjolårets guldlag och ser redo ut att ta fullt ansvar som förstaval även denna säsong. Vid hans sida finns Joel Lassinantti – en ikon i Luleå – som efter en knäoperation visar tecken på att närma sig sin tidigare nivå. Om båda träffar formen samtidigt blir Luleå extremt svårslagna över en hel säsong.
På backsidan har laget tagit ytterligare kliv. Frederic Allard, som imponerade i slutspelet, fortsätter driva det offensiva spelet, medan Erik Gustafsson och Jesper Sellgren står för trygghet, rutin och ledarskap. Med värvningen av Otto Leskinen får backsidan ännu mer kvalitet, och att Oscar Engsund är tillbaka i LHF-tröjan ger både ytterligare tyngd och rutin. Helheten ger Luleå både bredd och spets, vilket gör dem lika bekväma i defensivt ställningskrig som i snabba spelvändningar.
Framåt har Luleå en forwardsuppställning som kan mäta sig med de bästa. Brian O’Neill är fortsatt navet med sin spelskicklighet och rutin, medan Anton Levtchi och Mathias Bromé står för kreativitet och målproduktion. Pontus Andreasson och Einar Emanuelsson tillför intensitet och energi. Bland nyförvärven sticker två namn ut: Heikki Liedes, en tvåvägscenter med ledaregenskaper, och Filip Eriksson – en ung spelare många ser som en framtida stjärna. Lägg därtill Markus Nurmi, Eetu Koivistoinen och talangen Jakob Ihs-Wozniak, så har laget en offensiv mix av erfarenhet, fart och framtid. Och längre fram under säsongen väntas dessutom Brendan Shinnimin ansluta – ytterligare spets i ett redan starkt lag. Visst, tappet av Linus Omark är såklart kännbart, men jag tycker Luleå löst situationen bra med de nyförvärv man plockat in.
Med en toppmålvakt i Ward, en backsida som kombinerar tyngd med puckskicklighet, och en forwardsuppsättning som blandar etablerade stjärnor med spännande framtidsnamn, är Luleå fullt rustat för att utmana om guldet igen. Frågan är bara om hungern att återupprepa bedriften fortfarande finns när allt ställs på sin spets?
5. Skellefteå
Skellefteå går in i säsongen med Daniel Hermansson som ny huvudtränare och en tydlig ambition att höja tempot. Hans filosofi bygger på att vinna puckar högre upp i banan och snabbt omvandla puckinnehav till avslut – något som passar det här lagbygget mycket väl.
Målvaktssidan är en av lagets största tillgångar. Linus Söderström har etablerat sig som en av SHL:s absolut bästa målvakter. Gustaf Lindvall håller fortsatt hög klass och kan avlasta när det behövs, och nyförvärvet Jani Lampinen tillför både bredd och trygghet – vilket minskar risken vid skador. Det är en trio som gör Skellefteå mindre sårbara än många konkurrenter.
På backsidan finns tydlig spets i form av Jonathan Pudas och Emil Djuse – två av ligans bästa när det gäller pucktransport, speluppbyggnad och powerplay. Arvid Lundberg står för stabilitet, men det finns viss osäkerhet kring om övriga backar kan hålla samma nivå. Viktor Grahn, Max Krogdahl och Pontus Johansson erbjuder arbetskapacitet och fysisk närvaro, vilket gör backsidan solid – även om den inte nödvändigtvis tillhör SHL:s absoluta topp.
Offensiven är desto mer imponerande. Oscar Lindberg och Pär Lindholm tillför tyngd och spelskicklighet i centerleden, medan Rickard Hugg och Mikkel Aagaard har potential att producera på hög nivå. Bröderna Andreas och Jonathan Johnson underpresterade i fjol, men lär ta revansch denna säsong. Nyförvärven Lars Bryggman och Oliver Okuliar tillför fysik och skottstyrka, Victor Stjernborg stärker det defensiva spelet, och unga talanger som Zeb Forsfjäll och Valter Lindberg ger framtidshopp. Det är en offensiv med både spets, karaktär och styrka i det defensiva spelet – särskilt i boxplay.
Sammanfattningsvis har Skellefteå byggt en stark och välbalanserad trupp. Målvaktssidan är ett tryggt ankare, forwardsuppställningen en verklig styrka, och backsidan leds av ett par av ligans bästa. Om Pudas och Djuse driver backspelet som väntat – och Johnson-bröderna hittar tillbaka till sin nivå – kan Skellefteå mycket väl vara med och störa i toppen hela vägen.
6. Rögle
Dan Tangnes är tillbaka i Rögle. Till sitt förfogande har han i min bok säsongens "Dark Horse". Vi börjar med målvaktsposten. Arvid Holm gick från att vara en osäker chansning till att bli en av ligans största profiler, och bar laget genom vintern med både starka resultat och imponerande underliggande statistik. Med Holm som tydlig förstamålvakt och rutinerade Christoffer Rifalk som backup finns nu stabiliteten som saknades säsongen innan. Planen är tydlig: Holm får majoriteten av starterna – medan Rifalk är redo att kliva in när det behövs.
Framåt har Rögle en bredd som kan bära laget genom en lång och tuff SHL-säsong. En skadefri Daniel Zaar förändrar hela offensiven och blir den powerplay-spelare man saknade i fjol. Nyförvärvet Fredrik Olofsson stärker centersidan med tvåvägsspel och förmågan att göra sina kedjekamrater bättre. Josh Dickinson fortsätter vara en pålitlig motor, medan Leon Bristedt, Dennis Everberg och Linus Sandin bidrar med rutin och avslutsförmåga. Den största X-faktorn är 05:an Felix Nilsson – fjolårets stora genombrott – som nu ser redo ut att ta plats på riktigt i topp-6. Karson Kuhlman adderar fart och arbetskapacitet. Det som kan oroa något är att några av de offensiva bärarna passerat sin topp – målskyttet behöver därför fördelas över fler spelare.
Backsidan har inte byggts om, men har förfinats. Lucas Ekeståhl Jonsson levererade både poäng och spelstyrka, och det finns goda förhoppningar om fortsatt utveckling från Calle Själin och Filip Johansson efter ett första år i klubben. Importduon Paul LaDue och Mark Friedman är värvad för att stärka defensiven – om Friedman snabbt anpassar sig till SHL ser backsidan stabil ut i tre backpar.
Med Dan Tangnes tillbaka som tränare får laget en långsiktig stabilitet. Truppen är välbalanserad, målvaktsspelet starkt och forwardsuppsättningen djup. För att laget ska ta nästa steg krävs två saker: att Arvid Holm fortsätter hålla ligatoppklass och att minst en av Felix Nilsson eller Fredrik Olofsson kliver fram som en bärande poängspelare. Lyckas det – då är topp-6 inom räckhåll. På sikt ser jag Rögle som en titelutmanare, men det får vänta tills backsidan bevisat att den håller mot SHL:s allra tyngsta motstånd.
7. Växjö
Målvaktsspelet har länge varit en styrka för Växjö Lakers, men förra säsongen bröts den trenden. Räddningsprocenten sjönk och den trygghet man tidigare haft längst bak fanns inte på samma sätt. Inför säsongen 2025/2026 har klubben därför gjort förändringar i målet och samtidigt förstärkt offensiven rejält.
Nu är det Ludvig Persson som förväntas leda laget mellan stolparna. Han imponerade stort i Brynäs och har redan visat att han håller hög SHL-klass. Vid hans sida finns rutinerade Adam Åhman – en målvakt som kan vara mycket pålitlig när han är i form. Tillsammans bildar de en duo som ser stark ut och kan bli en av ligans mest spännande att följa.
På backsidan handlar det mer om kontinuitet. Joel Persson fortsätter vara en nyckel i spelet från egen zon och är en av SHL:s mest kreativa backar. Runt honom finns defensivt solida pjäser i Petter Granberg och Keegan Lowe, samt en jämn och pålitlig Brian Cooper. Elias Rosén fick sitt genombrott i fjol och förväntas ta ytterligare steg, medan Leo Sahlin Wallenius nu får chansen att etablera sig ordentligt. Helheten är trygg, bred och välbalanserad – men laget behöver offensiv utdelning även från backarna den här säsongen för att kriga högre upp i tabellen.
Offensiven ser betydligt mer intressant ut jämfört med förra säsongen. Lucas Elvenes är ett av sommarens mest omtalade nyförvärv i SHL och väntas ge laget en rejäl offensiv injektion. Med honom, Eemeli Suomi och Reid Gardiner får Växjö både spets och kreativitet. Dennis Rasmussen, Sebastian Strandberg och Karl Henriksson ger stabilitet på centersidan, även om laget fortfarande saknar en tydlig förstacenter. Spelare som Hugo Gustafsson och Kalle Kratz tillför fart och utvecklingspotential – något som bådar gott för framtiden.
Sammanfattningsvis ser Växjö Lakers betydligt bättre rustade ut än i fjol. Med offensiva spetsvärvningar, en stabil defensiv stomme och ett målvaktspar med stor potential är förväntningarna högre. Lyckas laget hitta en jämn offensiv nivå kan man mycket väl bli ett starkt inslag i SHL:s övre halva.
8. Linköping
Linköping har sällan ställt upp med en så namnstark forwardsuppställning som den man har inför säsongen. Jakub Vrána är värvningen som stjäl rubrikerna – en spelare som, när han är i form, kan vara bäst i hela SHL. Tillsammans med Robin Kovács och Ty Rattie utgör han en offensiv kärna som få lag i ligan kan mäta sig med. Runt dessa toppspelare finns etablerade namn som Markus Ljungh, Nick Shore och hemvändaren Fredrik Karlström – vilket ger LHC möjligheten att formera flera konkurrenskraftiga kedjor. Lägg till framtidsnamn som Zion Nybeck och Eskild Bakke Olsen, så finns både fart, teknik och hunger i laguppställningen. Utmaningen blir att hitta rätt roller – det finns många spelare som vill ha istid i powerplay och offensiva situationer.
Medan styrkan tydligt finns framåt, är backsidan mer av ett oskrivet kapitel. Skadan på Oscar Fantenberg är ett tungt avbräck, både spelmässigt och ledarskapsmässigt. Theodor Lennström är tänkt att axla ansvaret bakifrån, men hans skadehistorik skapar viss oro. David Bernhardt är ett spännande tillskott som visat att han kan producera på SHL-nivå, och Mikko Kokkonen får det tuffa uppdraget att täcka upp för Fantenbergs frånvaro. Därtill behöver Max Martin och Jonathan Myrenberg fortsätta ta steg framåt, samtidigt som Rasmus Rissanen och Erik Norén förväntas bidra med stabilitet. Det finns potential – men flera bitar måste falla på plats för att backsidan ska kunna matcha lagets offensiva slagstyrka.
Målvaktssidan är kanske lagets mest intressanta chansning. Jesper Myrenberg växte under förra säsongen och visade att han kan ta stort ansvar. Vid hans sida finns nu Waltteri Ignatjew – en spännande värvning med starka allsvenska meriter, som nu får chansen att bevisa sig i SHL. Duon är oprövad på den här nivån, men konkurrensen är sund och båda är i en bra ålder för att utvecklas.
Sammanfattningsvis har Linköping en trupp som andas offensiv styrka. Forwardsbesättningen är en av de mest slagkraftiga i SHL, men för att laget ska undvika ännu en säsong i ligans nedre region måste backsidan och målvaktsspelet sätta sig. Lyckas man få struktur bakom stjärnglansen finns goda chanser till en rejäl klättring i tabellen.
9. HV71
HV71 går in i SHL-säsongen 2025/2026 med en kraftigt omgjord trupp och en tydligare spelidé än på länge. Efter flera turbulenta år har sportchef Björn Liljander genomfört stora förändringar på i stort sett varje position, med målet att skapa långsiktig stabilitet.
I målet satsar man på Lassi Lehtinen, som under sin tid i MoDo etablerat sig som en av SHL:s mest pålitliga målvakter. Han väntas ta rollen som förstamålvakt och bidra med den trygghet som HV71 saknat. Vid hans sida finns Frederik Dichow, som tidigare klivit fram som hjälte i kvalspel och nu är redo att utmana om speltid. Tillsammans utgör de ett stabilt och balanserat målvaktspar.
Backsidan har genomgått en rejäl förändring. In har man fått namn som Andreas Borgman och Niklas Hansson – två spelare med kapacitet att spela på landslagsnivå när de är i form. De flankeras av Olle Alsing, Santeri Hatakka och Axel Rindell. Framför allt Rindell ses som en chansning med tanke på det misslyckade året i Leksand. Helhetsintrycket är en backsida som är mer genomtänkt och betydligt bättre balanserad än tidigare år.
Även framåt har det hänt mycket. Justin Kloos är ett starkt nyförvärv och en personlig favorit. Jag skulle inte bli förvånad om han blir HV71:s poängbästa spelare den här säsongen. Riktigt bra värvning av HV71! Jonathan Ang får chansen att spela en hel säsong från start, vilket kan ge honom det lyft han behöver. Nykomlingarna Riley Woods, Aleksi Heponiemi och Lukas Rousek tillför både kreativitet och bredd. Samtidigt hoppas man att spelare som Isac Brännström och Oskar Stål Lyrenäs studsar tillbaka efter en mindre lyckad säsong.
För tränare Anton Blomqvist blir den stora uppgiften att få ihop alla nya delar till ett fungerande kollektiv. HV71 har tidigare haft svårt att omvandla individuell skicklighet till stabila resultat, men truppen ser nu mer balanserad och samspelt ut än på länge. Känslan är att HV71 har lämnat de mest kaotiska åren bakom sig. Med en tryggare målvaktssida, en klassig backsida och en offensiv med både spets och bredd, finns förutsättningar för att undvika bottenstriden – och i stället sikta mot slutspel.
10. Örebro
Ett hårt kritiserat och bottentippat Örebro överraskade positivt på många förra säsongen och ser nu ut att ha lagt det värsta av en tuff period bakom sig. Klubben har lyckats behålla flera nyckelspelare från förra säsongen samtidigt som man förstärkts på viktiga positioner, vilket stärker förhoppningar om att laget kan nå en playin-plats även denna säsong.
I målet fortsätter Jonas Arntzen och Jhonas Enroth att dela på ansvaret, något som ger Örebro en trygg grund. Arntzen har utvecklats tydligt och visat att han kan bära rollen som förstemålvakt, medan Enroth fortsatt besitter förmågan att kliva fram när det gäller. Kombinationen gör målvaktssidan till en av lagets största tillgångar. Backsidan präglas av kontinuitet. Gustav Backström, Filip Berglund och David Quenneville tillsammans med nytillskottet Luke Martin gör att Örebros backsida också känns stabil utan att riktigt skämma någon. Martin, som ansluter från finska HIFK, lär kunna bidra med både fart och poäng från blålinjen – något som ger backuppsättningen en ny dimension utan att rubba balansen.
I offensiven har Örebro fyllt på med flera spännande namn. Teemu Turunen kommer från Liiga med imponerande statistik och förväntas bli en nyckelspelare i poängproduktionen. Sean Malone värvas in från Schweiz och har visat prov på både kreativitet och hårt jobb. Från Modo ansluter Sampo Ranta, som visat prov på mycket offensiv skicklighet tidigare i SHL. Kan finnen komma in i Örebros spelsystem har de ett fint vapen i honom. Bland spelarna som redan finns i laget sticker Patrik Karlkvist och Kalle Kossila ut som riktigt fina offensiva krafter. Tillsammans med Patrik Puistola – som valt att stanna i klubben trots intresse från andra håll – utgör de en stark kärna. Lägg därtill Glenn Gustafsson och Christopher Mastomäki, två slitvargar som garanterar både energi och defensivt ansvar.
Sammanfattningsvis är Örebro bättre rustade än förra säsongen. Med ett stabilt målvaktspar, en välbalanserad backuppsättning och en offensiv med både djup och spets, finns det goda skäl till optimism. Det kanske inte räcker till för att utmana den absoluta toppen, men jag skulle samtidigt bli förvånad om de blir inblandade i den absoluta bottenstriden.
11. Malmö
Tomas Kollar lyckades få ut en maxprestation av sin trupp förra året, kan han bygga vidare på den framgången när han nu får tillbaka den finska dunderduon? Efter en turbulent försäsong har de fokuserat på att återhämta sig från tunga förluster som Lassi Thomson, Henrik Haapala och Teemu Kivihalme, alla finska profiler som lämnat klubben. Thomson var en riktig målmaskin på backsidan, och hans avsked lämnade ett stort hål, men sportchefen Oscar Alsenfelt har agerat resolut genom att värva Topi Niemelä som ersättare. Niemelä, som inte har SHL-erfarenhet sedan tidigare, är en spännande värvning med potential – på pappret ser han ut som en perfekt match för att fylla Thomsons offensiva roll, även om det alltid finns en osäkerhet med spelare som inte testats i ligan.
Andra finska tillskott som Janne Kuokkanen och Lauri Pajuniemi, som båda återvänder till Malmö efter succéperioder här för två säsonger sedan, är dock beprövade och utgör lagets stora offensiva hopp. Forwardssidan är utan tvekan Malmös starkaste kort, med en bra mix av spets och bredd som kan bli ett utropstecken om allt faller på plats. Kuokkanen och Pajuniemi, som toppade lagets interna poängliga 2023/2024, förväntas leverera poäng i mängder och bli genuina kanonvärvningar – Kuokkanen med sin playmaking och Pajuniemi med sin målfarlighet. Rutinerade namn som Fredrik Händemark, Carl Persson och Robin Hanzl adderar stabilitet och karaktär, medan yngre talanger som Axel Sundberg och Linus Öberg kan ta kliv framåt. Dock är bredden i spetskompetensen begränsad, och om skador slår till – vilket Malmö visat sig sårbara för tidigare – kan offensiven snabbt tappa sting. På målvaktssidan är det Daniel Marmenlind och Marek Langhamer som ska vakta kassen. Marmenlind har visat sig kunna vinna matcher på egen hand, medan Langhamer, som haft ett par tunga säsonger bakom sig, började repa sig under förra säsongen.
Om den tidigare succéduon Kuokkanen och Pajuniemi levererar direkt från start och Niemelä hittar rätt känns Malmö för bra för att behöva bli indragna i negativt kval. Jag ställer mig däremot alltid lite frågande till om man kan kräva succé igen från spelare som lämnat ligan för att sedan komma tillbaka. Pressen på leverans är alltid hög i de fallen och det är inte alltid man får resultat därefter. Skulle det dessutom komma någon skada på nyckelspelare i Malmö kan jag trots allt se dem få stora problem och riskera att tampas i botten. Men med nuvarande förutsättningar tror jag vi ser dem i gränslandet mellan negativt kval och play-in.
12. Timrå
Timrå går in i säsongen 2025/2026 med en trupp som till stor del påminner om fjolårets, men där några nyckelförändringar har satt en ny prägel på laget. Klubben har haft ett rörigt år organisatoriskt med flera ledarskiften, och när Olli Jokinen lämnade mitt i sommaren väcktes en del frågetecken. Ersättaren blev dock den rutinerade Tommy Samuelsson, vilket ger laget en stabil ledare att luta sig mot.
Målvaktsparet Tim Juel och Jacob Johansson utgör lagets kanske starkaste lagdel. Båda har visat att de håller hög SHL-klass och kompletterar varandra väl. Den stabilitet de ger mellan stolparna innebär att Timrå har chans att vinna matcher även när spelet i övrigt hackar. Backsidan är däremot mer osäker. Den saknar riktigt tydliga toppspelare som kan driva spelet i båda riktningarna. Marcus Hardegård, Tim Erixon och Simon Forsmark bidrar med rutin och arbetskapacitet, men det finns tveksamheter kring både bredden och spetsen. Nyförvärvet Albin Sundin och några yngre talanger ska försöka ta steg framåt – men risken finns att backsidan blir en svag punkt jämfört med andra SHL-lag. Något som sätter ytterligare press på målvakterna att leverera.
Jonathan Dahlén är fortsatt lagets största stjärna och en av SHL:s mest sevärda spelare. Tillsammans med Anton Wedin, Emil Pettersson och Anton Lander bildar han en rutinerad och spetsig kärna. Till den gruppen har man adderat Anton Heikkinen från Skellefteå – en spelare i rätt ålder som utvecklats stabilt och väntas ta plats i toppkedjorna. Även Marcus Westfält och Eddie Genborg förstärker offensiven.
Den stora utmaningen blir att klara sig utan Filip Hållander och Oliver Kapanen som stuckit till Nordamerika. Truppen är i grunden konkurrenskraftig, men laget är svagare än i fjol – samtidigt som flera konkurrenter förstärkt. Framförallt tycker jag att tappet av Hållander inte kan överdrivas, kanske hela ligans bästa spelare förra säsongen. Kombinationen med en organisation som ställts inför stora utmaningar gör att jag tror Timrå går en lång säsong till mötes.
13. Djurgården
Djurgården är tillbaka i SHL efter tre år i HockeyAllsvenskan, och under ledning av sportchefen Niklas Wikegård har de byggt en trupp som har både rutin och ungdomlig energi. Men som nykomlingar i ligan står de inför en tuff utmaning. Den stora styrkan är forwardssidan, där Charles Hudon, med ett imponerande facit på nära en poäng per match i AHL, är det stora utropstecknet. Hudon, som slutade topp-fem i AHL:s poängliga förra säsongen, är en spelare av en kaliber som sällan hamnar i SHL, särskilt inte hos en nykomling. Tillsammans med NHL-meriterade Joe Snively och Jesse Ylönen, båda snabba och tekniska forwards, ger han Djurgården en offensiv spets som kan skrälla mot många lag. Veteranerna Marcus Krüger, Linus Klasen och Daniel Brodin bidrar med viktig rutin, medan stortalangen Anton Frondell, som skrivit NHL-kontrakt men väntas stanna, är en spelare med potential att blomma ut ordentligt.
På målvaktssidan har Djurgården en intressant duo i Magnus Hellberg och Hugo Hävelid. Hellberg, med sin NHL-erfarenhet från Detroit Red Wings och rutin från internationella matcher, blir en ledargestalt som kan vinna matcher på egen hand. Hävelid, en ung talang, har visat lovande takter och trots kritik tror jag han kan ta ytterligare steg i SHL. Backsidan är inte den bredaste, men har kvalitet med Joey LaLeggia, NHL-meriterade Gustav Lindström som en stabil tvåvägsback, och pålitliga namn som Jesper Pettersson och Valtteri Pulli.
Truppen känns välbalanserad för en nykomling och Wikegård har gjort ett bra jobb med att ge Djurgården en slagkraftig trupp. Däremot är bristen på färsk SHL-erfarenhet hos flera spelare något som gör att laget ändå känns svårt att placera. Om Hudon och Frondell levererar, och Hellberg står på huvudet, kan Djurgården undvika botten och kanske till och med nosa på slutspelsstrecket, men det får trots allt ses som en överraskning om de gör det.
14. Leksand
Leksand är i en prekär situation där den ekonomiska krisen har präglat försäsongen, med avsked från Marek Hrivík, Patrik Zackrisson, Lucas Elvenes, Mantas Armalis och Justin Kloos. Tunga avbräck för en klubb som saknar ekonomi för att på riktigt vara med och slåss om de mer namnkunniga spelarna på marknaden.
Elvenes och Kloos var Leksands poängbästa spelare förra säsongen och utan pengar i plånboken har Leksand haft svårt att värva spelare kapabla nog att täcka upp för förlusten av duon. Men klubben har försökt. Michael Lindqvist från Färjestad är den klara ljuspunkten, en spelare med mycket rutin från SHL som lär bli en bärande spelare för dalmasarna den här säsongen. Nolan Stevens och Gabriel Fortier är intressanta värvningar eftersom vi inte riktigt vet vad vi har att förvänta oss. Stevens öste in poäng i Södertälje i Hockeyallsvenskan förra säsongen och bör ha potential att leverera i SHL. Steget upp i seriesystemet har dock visat sig vara tufft många gånger förut. Gabriel Fortier har testat spel i NHL med Tampa Bay Lightnings, men det är i AHL som forwarden har levererat kring en halv poäng per match i snitt. En joker i sammanhanget som för Leksands del behöver falla väl ut.
Backsidan tycker jag inte är så svag som vissa vill göra gällande. Viktigast av allt är att Anton Johansson verkar stanna kvar ett år till. Han må inte vara en superstjärna i SHL, men i Leksand kommer han vara en nyckelspelare. Rutinerade Matt Caito är fortfarande kvar och värvningen av Olle Strandell kan funka bra då han och Johan Hedberg känner varandra väl sedan tidigare. Nye tränaren Johan Hedberg har dock en tuff uppgift framför sig med en spelartrupp som är svagare jämfört med förra säsongen. Då slutade Leksand 11:a, något som får ses som en framgång om de återupprepar med årets spelarmaterial. Kanske är det målvaktslöftet Marcus Gidlöf som ser till att hålla Leksand ifrån de absoluta bottenplaceringarna?
Långtidsspel SHL 2025/2026
- Justin Kloos vinna skytteligan i SHL @ 34.00 på bet365
Det är såklart mycket att kräva av Kloos, dessutom i en ny omgivning och i ett lag som just nu känns ganska ovisst. Men amerikanen gjorde sin bästa säsong förra året i ett mediokert Leksand och lär få en framträdande roll i ett betydligt mer kapabelt HV71. Jag gillar verkligen hans förutsättningar att göra en kanonsäsong – och varför inte vara med och utmana i skytteligatoppen?
- Leksand åker ur @ 3.55 Bethard
Leksand ser sköra ut och känslan är att laget står inför en tuff säsong om inte allt klaffar till hundra procent – och ens då finns inga garantier för ett lag som tappat så mycket kvalitet. Offensiven bärs av för få spelare och backsidan saknar verklig stabilitet. Masarna riskerar att få slåss för överlevnad ända in i det sista.
- Frölunda vinna guldet @ 7.00 Betsson
När Frölunda ändå står 200 punkter högre på oddset än Brynäs, trots att marginalerna känns minimala, kan jag inte låta bli att spela göteborgarna som vinnare av SHL säsongen 2025/2026. Få lag känns lika redo att lyfta pokalen som Frölunda!
Levande spel
Åldersgräns 18 år. Spela ansvarsfullt. Särskilda villkor kan tillämpas för bonusar. Spelar du för mycket? Besök eller ring stödlinjen.se, 020 - 81 91 00
Veckans bästa sportbonusar
